14 nov. 2014

Mänsklighetens sista dagar

Sveriges förnämste kännare av den österrikiske publicisten Karl Kraus (1864 - 1936), bloggarkollegan Håkan Lindgren, har skrivit en understreckare om Kraus med rubriken Kraus var ständigt på sin vakt mot samtiden.  Artikeln rekommenderas varmt till läsning  - "varje land skulle behöva en Karl Kraus" skriver Håkan, "varje tid" skulle jag vilja tillägga och knappast mera än nu, i mänsklighetens sista dagar för att citera  Kraus mastodontverk från 1922.

Kraus livsverk är starkt anknutet till tidskriften "die Fackel" (1899 - 1936). Från 1912 skrev han samtliga bidrag själv; tidigare hade bl.a. Strindberg medverkat i tidskriften. Die Fackel finns nu i en mycket fin digital upplaga med en  bra sökfunktion. (Gratis registrering krävs).

Jag vill passa på att länka till några blogginlägg som jag publicerade 2007, främst artikeln Kraus och Canetti - två elaka genier men också bilagorna Källor och illustrerande material samt en samling Randanmärkningar.  Som framgår koncentrerar jag mig främst på förhållandet mellan Kraus och nobelpristagaren Canetti. Kanske kan dessa inlägg ge litet sidobelysning till Håkans angelägna analys. Bl.a. skriver jag om Kraus verksamhet som offentlig föreläsare som drog stor publik. När Canetti besöker en sådan "Lesung" för första gången är det i själva verket Kraus 300-de framträdande som föreläsare!

För att ge en litet intryck av det kulturliv i Wien som Kraus vistades i citerar jag ett stycke ur min artikel om Kraus och Canetti:

"När Kraus kommer in i Canettis liv (1924) har "die Fackel" publicerats i 25 år och sedan 13 år har Kraus skrivit hela innehållet ensam. Dramat "Die letzen Tage der Menschheit" som egentligen skall läsas upp, inte spelas, är färdigt sedan ett par år tillbaks.  Kafka dör samma år men inte förrän ett år senare publiceras "Der Prozess" posthumt. Musil har en framgångsrik militär karriär bakom sig och lever som skriftställare och kritiker i Wien - han har börjat sitt arbete med vad som skall bli "Der Mann ohne Eigenschaften." Thomas Mann publicerar sin tredje roman "Der Zauberberg" och Joyce publicerar ett par kapitel av Finnegans Wake i en litterär tidskrift.  I ett fängelse i München har en annan skrift just plitats ner av en obskyr lokalpolitiker under ett kortare straff för ett operettartat kuppförsök något år tidigare."

Emellertid: Läs understreckaren och eventuellt också Mats Gellerfelts anmälan av en svensk översättning av ett urval texter från Die Fackel.

6 kommentarer:

  1. Tack, Bengt, för att du gjort mig uppmärksam på Håkan Lindgrens fantastiska artikel om Karl Kraus.

    SvaraRadera
  2. Tack säger jag med!

    "Facklan i örat" - den del av självbiografin där Canetti skriver om åren med Kraus är lysande läsning. Canetti är suverän på anekdoter och levande, lite egenartat iakttagna personporträtt. Som du själv skriver började han med att dyrka Kraus - och tog sedan avstånd från honom. Stämningen på Kraus uppläsningar - med en hel publik som skrattade åt och hånade samma saker på uppmaning av mannen längst fram - påminde lite för mycket om andra massmöten under samma tid, tyckte Canetti.

    SvaraRadera
  3. Lysande artikel! Om man är aningen sadistiskt lagd, was wir alle natürlich keinesfall sind, porlar det särskilt ljuvt om det här stycket:

    "Högern och vänstern må vara dumma, men instinkterna är det inget fel på: båda känner igen en självständig, illojal skribent på mils avstånd. Kraus var radikal och reaktionär på ett så eget vis att det är tveksamt om han ens duger som accessoar åt dem som kallar sig kulturkonservativa."

    Sen har jag en mycket marginell invändning; det gäller hur Joseph Roth i början av essän inflätas som ett slags motpol till Kraus - någon som förlänar "dubbelmonarkins glansperiod" ett "nostalgiskt skimmer". Det är riktigt att Roth koketterade med viss Habsburgvurm under 30-talet. Hans båda bästa romaner gestaltar däremot med kylig precision inte bara hur kejsardömet går under, utan också varför det är dömt att göra det. Men som sagt, det är en bagatell. Det viktiga är att påminna om Kraus. Immer wieder.

    SvaraRadera
  4. Ibland ger ett besök på en blogg - som här - mer bidrag till ens bildning än vilken kulturdel som helst...
    Angående Joseph Roth så kan jag rekommendera Anders Björnssons nyutkomna "Svindleriets ädla konst - en idébiografi över Joseph Roth" (Dialogos, 2014)

    SvaraRadera
  5. Tack än en gång! Fast inte tror jag att jag är Sveriges förnämste kännare av någonting ...

    Till JCB: din marginella invändning håller jag helt med om. Jag har läst en del Roth och kan inte föreställa mig att han var särskilt förtjust i Habsburgmonarkin medan den pågick. Däremot blev han rätt nostalgisk när han jämförde den tiden med 1930-talet; därför skrev jag "i efterhand ..."

    Jag översatte förresten en av Roths reportagetexter för ett tag sedan, en text där är i Leningrad och beskriver vinter och snö på ett sällsynt levande sätt. (Egenreklam)

    http://www.dixikon.se/essa/joseph-roth-leningrad-1928/

    SvaraRadera
  6. Tack alla ni som kommenterat ovan (och ev nedan) för att för att för några ögonblick ha lyft denna blogg ovanför det själlösa twittrandets sankaste träskmarker. Om jag säger så. ;-)

    16:10

    SvaraRadera