10 mars 2014

Nozze Giovanni Cosi


Ja så kallar vi vår egen "mello" här i Wien - Mozarts tre s.k. da Ponteoperor uppförs med två föreställningar var under mars månad på anrika Theater an der Wien. Publik- och kritikersuccé garanterad.

Föreställningarna ges "konsertant" - dvs. man spelar inte upp operan på en scen utan sångarna står bakom sina notställ och sjunger rakt upp och ner. Det kan verka tråkigt men gårdagens premiär på Le Nozze di Figaro var allt annat än det. En scenbild var uppbyggd och sångarna "spelade" mot varandra på ett sätt som gjorde att man totalt glömde att det inte var en konventionell föreställning. Dessutom hördes texterna bättre och det var lättare att följa med i den inte alltför enkla handlingen.

Cykeln (heter det verkligen så på svenska?)  har satts upp av Nicolaus Harnoncourt som dirigerar sin Concentus Musicus med Arnold Schoenbergkören under Erwin Ortner. I musikens värld är det svårt att tänka sig en djupare skönhet och formfulländning - jag frestas att än en gång citera Johan Tobias Sergel: ta mig tusan djävlar var det inte en stråle av det himmelska ljuset. Och sångarna gjorde honom all rättvisa. Den danske barytonsångaren Bo Skovhus var utan tvekan den bäste Almaviva jag sett och hört. I en intervju före föreställningen berättade han att han inspirerats av John Cleese som Basil Fawlty - och när man visste det var det inte svårt att se likheten. En suverän prestation. (1) Susanna spelades av en norsk sopran, Mari Eriksmoen på ett sätt som skulle ha fått kardinalkurian i Rom att fundera på om det här med celibat är en så bra idé.

En särskild pikant poäng ger kritiken till den tyska mezzon Elisabeth Kulman som spelade Cherubino. Nu är ju det en roll som borde vara särskilt intressant i dessa tider - en kvinnlig sångare som spelar en mansroll i vilken hon kläs ut till kvinna.  Här hade man lagt till ett extra lager: Som Cherubino bar hon visserligen kavaj och byxor men kroppsspråket och urringningen gjorde det helt klart från början att hans/hennes kön inte var något socialt konstruerat dylikt. Intressant nog spelade Kulman en liknande roll i vad som betecknades som årets operahändelse 2011, Donizettis Anna Bolena med Netrebko och Garancha (min text: Off with her head!) Kulman spelade där den unge pagen Smeton som ställer till det för alla inblandade.

Spännande blir det nu att många av de ledande sångarna (tyvärr inte Skovhus) kommer att spela andra roller i Don Giovanni resp. Cosi fan tutte. Speciellt den senare med Eriksmoen som Fiordilgi och Kulman som Despina (!) borde bli kul. Dirigent, musiker och kör är givetvis genomgående. Om man kan komma över biljetter återstår att se.

(1) Om hur jag avsade mig titelpartiet i Ambroise Thomas Hamlet till förmån för Skovhus se : Min karriär som operasångare.

2 kommentarer: